En tröttmössas ansikte.

 

Underbara gårdagskväll. Jag och min bästa tränarkompanjon Outi snörade på oss löparskorna vid åttasnåret på kvällen och hade siktet inställt på milen. Med min benhinneinflammation bakom mig så var det lugnaste lugnaste tempot vi ville köra på. Och det blev det. Så pass lugnt att vi under turen kunde prata på massor utan att bli ansträngda. Jag hade förberett med massor med Linnex på hela vaderna (det bästa linimentet kan jag tipsa om! Finns på hölsokost och är värt varenda lilla krona. Hjälper onda ben, trötta muskler, värkande ryggar osv.)  Ibland behöver man de där skön-turerna, då man inte siktar in sig på tider eller personbästa. Det var verkligen själavård för kroppen under gårdagens löptur. Det var svalt och lite bitande kyla ute efter det kraftiga regnovädret. Det bästa vädret för löpning om ni frågar mig, inte alls svettigt och kvavt. Det var lugnt ute utan en enda bil som mötte oss på landsvägen. Vi började på grusvägarna, ut på landsvägen, in på en annan grusväg ute på landet där vi fortsatte en bra bit, kom ut i ett bostadsområde och sedan var det någon kilometer asfalt innan vi var framme. Ni skulle ha vart med. Föreställ er kilometrar på ödsliga grusvägar intill blommande åkrar med en solnedgång bredvid sig. Det var så underbart att det nästan blev lite romantiskt till och med ;)

 

10,7 km slutade turen på och det var det absolut bästa fredagsmyset jag kan tänka mig!